Tankarna leder genom sund och under broar, bär båtarna in mot hamnen där kranar arbetar och svetslågor brinner, bär människor i avsked och i hemkomst. De virvlar ner mot dyn, in i strömmen – genom tång och förgångna tider – upp i storm där vågor vräks mot klipporna. Utställningen handlar om en hamn i förändring där tonvikten inte är lagd enbart vid den fysiska hamnen utan används även i ett vidare begrepp – som en plats i vårt inre.
Keramiken är drejad med inspiration av hamnens rost och gastuber samt vattnets rörelse under ytan. Enkla basformer. Bilderna, som är inbrända på flaskorna, är sprungna ur Simons fotografier.